Om skolan och dess inre liv

[Dalibor Svoboda]

Nyligen satt vårt arbetslag ihop (vi är sju stycken i vårt arbetslag) efter ”en pedagogisk eftermiddag” och medan vi pratade om denna fortbildning gled samtalet sakta iväg över till annat. Och efter en stund har vi börjat prata om skolan och hur ”den var tidigare” jämfört med hur den är idag. Och då fick debatten ett liv och det var många som tyckte mycket i detta ämne.

Var skolan bättre tidigare? Som några av oss som har arbetat längre påstod? På vilket sätt i så fall? Och vad lider dagens skola av?

Var eleverna duktigare och flitigare och ordentligare tidigare? Om så är fallet, varför?

[Dalibor Svoboda]

Ordförande i Ansvarskommittén Mats Svegfors tycker i artikeln ”Lärargnället är ibland fullständigt obegripligt” publicerad i Skolvärlden den 16 april 2004 följande:

”Som alla föräldrar undrar jag vart det nyfikna barnet tog vägen och varifrån kom den trötta skolungen.”

Skändligen misslyckad tycker Mats Svegfors att skolan är på att ta hänsyn till de olika förutsättningar som eleverna har – skillnader i begåvning, mognad och språkkunskaper. Enligt honom försöker skolan fortfarande klippa alla efter samma karott, även om karotten inte passar.

”Den teoretiska undervisningen på gymnasiet är ett helvete för många elever. Om och om igen får de höra att de inte duger. Det är en fruktansvärd start att ge unga människor.”

Vad tycker du som läser detta i frågan?

[Anders MacGregor-Thunell]

Var skolan bättre tidigare? Som några av oss som har arbetat längre påstod? På vilket sätt i så fall? Och vad lider dagens skola av?

Var eleverna duktigare och flitigare och ordentligare tidigare? Om så är fallet, varför?

Även här tar jag upp en gammal tråd. Ett svar på frågan ovan är; Eleverna var duktigare och flitigare och ordentligare tidigare - samt: Eleverna var inte annorlunda än idag (på de allra flesta områden). Med denna medvetna motsägelse så vill jag bara slå fast att de allra flesta läste ej vidare på de teoretiska linjerna vid Gymnasieskolorna förr. När jag själv gick på gymnasiet precis i början på 1970-talet så var vi ungefär 35% av elever från Realskolor och Grundskolor som läste vid en gymnasieskola. Idag så är gymnasieskolan ej obligatorisk i teorin, men elevantalet tyder på att den är det i praktiken. Över 95% av våra elever från grundskolan läser vidare. Självklart påverkar detta elevernas syn på skolan (och vår syn också). Undervisningen vid gymnasieskolorna har ej genomgått några större förändringar. Snuttifieringen av våra tidigare ämnen, sämre resurser, utökning av antalet "sysslor" (som ofta går ut över den rent kreativa sidan av läraryrket) och ett allmänt dåligt utnyttjande av den pedagogiska kunskap som finns bland många svenska lärare har medverkat till denna brist på förändring. Därmed öppnar vi för kommentarer av den typ som "Ordförande i Ansvarskommittén" Mats Svegfors levererar. Dock tyder de starkt generaliserande kommentarerna på att han är lite dåligt insatt i skolans vardag. Det finns en mängd "goda" exempel från dagens skolor precis som det finns dåliga...

Här under följer några idéer för en bättre utveckling av gymnasieskolan;

1. Skär ned antalet undervisningstimmar per lärare

2. Skär ned antalet bisysslor per lärare

3. Låt lärare vara med och planera skolans verksamhet i större utsträckning

4. Satsa ekonomiska resurser på en utveckling av skolan istället för en successiv avveckling (ett ständigt presenterande av "Sparbeting A", "Sparbeting B" eller "Sparbeting C". Sedan får personalen inom skolan gemensamt vara med och bestämma hur mycket verksamheten skall skäras ned... Under de senaste 15 åren så har jag varit utsatt för detta)

5. Återinför lärarnas rätt att fortbilda sig under en längre tid med viss kompensation (viss procent av lönen). Denna utveckling av kompetensen är viktig för våra skolor och för ett nytänkande inom skolan. Impulser utifrån öppnar skolorna och motarbetar dess "isolering" från andra delar av samhället...

Ge gärna några kommentarer till dessa idéer....