Dalibor Svoboda

Vad är din erfarenhet av elevkommentarer om läroböcker?

Jag har inte gjort några djupgående undersökningar som skulle kunna tas till grund för att förkasta historialäroböckerna vi hittills använt oss av i sin helhet eller för att kunna sortera bland avsnitten med syfte att värdera dessa.

Men jag vet av elevernas påpekanden att de tycker att:

1) språket i lärobökerna är svårt ("man måste sitta med en uppslagsbok bredvid sig när man läser läxorna")

2) facktermerna och andra begrepp hänger i luften utan att vägleda eller förklara(nyss var det en elev som undrade när hon läste efterkrigstiden vad begreppet"satellitländerna" syftade på)

3) händelserna är inte tillräckligt bra förklarade (nyligen suckade två 17-åriga flickor över texten som skulle förklara och beskriva Korea kriget)

Du har väckt en bra fråga. Jag kommer att genomföra ett par undersökningar bland mina klasser på tema "vad tyckte de om respektive tyckte inte om" i den historialärobok de använde sig av. Mina klasser använder sig ( som de flesta klasser på vår skola) av "Alla tiders historia". Nyligen hade vi dock börjat titta på "Epok" som är billigare och verkar även vara innehållsrikare.

Do we wish the political scenes be dominated by humanistic or realistic minded politicians? What is the world of politics like?

I rose these questions weeks ago inspired by parts of other debates going on the Forum.

The democrat Jimmy Carter when elected the president stressed a humanistic side of his approach towards the world around. Human rights were the words he often used when delivering speeches. Jimmy Carter didn’t last at his post more than four years. He engineered the Camp David Treaty during his presidential term thus making the peace between Israel and Egypt a reality. For this Menachem Begin and Anwar Sadat obtained the Nobel Peace Prize in 1978 .

Jimmy Carter was left without the Prize. Didn’t the world or didn’t the Norwegian Nobel Prize Committee appreciate the humanistic approach of Jimmy Carter at that time?

Jimmy Carter obtained his Nobel Peace Prize first 25 years later, in 2003. In Swedish newspapers commentators speculated about the reasons for this. Some described the decision as a try to show George W. Bush that a peaceful approach towards crises is evaluated higher than his own decision to go on for war with Iraq.

The democrat Jimmy Carter was caught in the web of priest revolution in Iran. During the turmoil over 100 American embassy personal in Teheran were imprisoned by the Iranian revolutionary guards. After months of humiliation Jimmy Carter decided to make a military raid into Iran to free hostages. The operation ended in disaster most probably because it was ill planned.

The republican Ronald Reagan succeeded Jimmy Carter as a president. Almost immediately after his installation all the hostages in Teheran were set free.

As far as I remember Ronald Reagan didn’t talk about humanistic values at all. Instead he spoke about the “Empire of Evil” thus pointing finger at Soviet Union. He confronted Soviet Union when this land started to place deadly middle distance SS-20 missiles in Western parts of Russia and satellite countries of Central Europe aimed against the cities of Western Europe. I clearly remember how a member of Reagan’s administration commented with exasperation the negotiations with Soviets; the wrong persons from US were send over to negotiate: “we should send our own mafia bosses over there because they know better then our negotiators how to deal with other mafiosos”. Thus the front figures of the communist party of Soviet Union were without any shame compared to thugs.

At the same time British women around Common Green military base were endlessly demonstrating against Reagan’s ( and Thatcher’s) decision to place Pershing 2 middle distance missiles there as the western countries response to the threat. Many more people around the Europe protested and demonstrated too. Not against initial threat from Soviet Union but against Reagan’s “policy of war” as they described his decision.

Later when Ronald Reagan began to talk about “to arm the Soviets to death” with the help of anti-missile shield popularly called “Star war” the same scenario with demonstrations and calling Ronald Reagan names started again.

Shortly after 1988 the communist empire in central Europe and later on in Soviet Union started to implode …….

Were these demonstrators more human and more right in their approach to deal with “world affairs” than the realistic policy of Ronald Regan? Would these demonstrations be able to achieve peace and disarmament in a better way than by them criticised and opposed policy of Ronald Reagan? (Or did these demonstrators have other goals? Which in that case?)

When we today look back at these historical events we actually do have the answer.

Over 100 million of Eastern Europeans are living in free and democratic states of their own. They are not longer occupied by Soviet troops. They once again belong to free Europe and enjoy the same privileges as people in the “West” always enjoyed.

Was it humanistic minded forces which did help to achieve this? Would it be humanistic approach of Jimmy Carter which would achieve that if Carter would be given four more years as a president? Or was it a realistic policy of Ronald Reagan and his administration towards a totalitarian state, which in its arrogance behaved on many occasions not differently then Nazi Germany that did help to achieve it?

Is it women from Common Green or Ronald Reagan who are today commemorated by the people of Poland, Czech Republic, Baltic states, Bulgaria, Hungary …….?

So what kind of politicians should we prefer?

Bush is now parading his military service records infront of a nation who would have totally ignored such an issue if Clinton had been the Democratic front runner.

Thanks, you are helping me in respect to my contribution in regard of who of these two guys, Bush or Kerry, are braver.

If the bravery of course could be measured by a participation in a dirty war of Vietnam.

Your remark on Clintons military service record does reveal the fact that reality is often more confused than our wishes to argue intelligently for and against …….

När du fortsatte att diskutera den oerhört centrala roll läroboken borde ha(?) och inte visade någon förståelse för den egna kreativiteten utan framställde den som ett undantag

Det är många spår i ditt senaste inlägg man kan följa. Förmodligen det vettigaste spåret att ta nu vore att försöka utveckla närmare vad som skulle kunna göra läroböckerna bättre. Vad är det vi saknar.

Men jag måste ändå gå ett steg tillbaka för att jag upplever att vi fortfarande missförstår varandra. Jag lyfter inte alls ”den oerhörd centrala roll läroböcker borde ha (?)” fram! I vilket debattinlägg i så fall om du är övertygad att jag ändå gör?

Jag är fast förvisad att jag bara har påpekat att här satsas den en mängd med pengar och intellektuella resurser som har resulterar i historieläroböcker vi lärare är missnöjda med. Och stillsamt undrat om det är realistiskt att vi alla (eller många?, eller de som orkar ?) ska börja snickra på våra egna istället.

Hur mycket kreativitet vi än äger.

Du säger ”ja” till denna undran och jag lyfter på hatten för dig. Själv tycker jag (och har tyckt i denna debatt tidigare) att tiden borde användas bättre. T.ex. till möten med elever. Eller till egen påläsning och fördjupning. Eller varför inte (lite kontroversiellt men jag skriver det ändå) till mera fritid för att orka bättre.

När du fortsatte att diskutera den oerhört centrala roll läroboken borde ha(?) och inte visade någon förståelse för den egna kreativiteten utan framställde den som ett undantag

Jag lyfter på hatten för dig Anders och även för ditt sätt att arbeta. Men är detta den väg vi andra också ska ta?

så fortsatte jag denna debatt.

Det är många spår i ditt senaste inlägg man kan följa. Förmodligen det vettigaste spåret att ta nu vore att försöka utveckla närmare vad som skulle kunna göra läroböckerna bättre. Vad är det vi saknar.

Men jag måste ändå gå ett steg tillbaka för att jag upplever att vi fortfarande missförstår varandra. Jag lyfter inte alls ”den oerhörd centrala roll läroböcker borde ha (?)” fram! I vilket debattinlägg i så fall om du är övertygad att jag ändå gör?

Jag är fast förvisad att jag bara har påpekat att här satsas den en mängd med pengar och intellektuella resurser som har resulterar i historieläroböcker vi lärare är missnöjda med. Och stillsamt undrat om det är realistiskt att vi alla (eller många?, eller de som orkar ?) ska börja snickra på sina egna istället.

Du säger ”ja” till denna undran och jag lyfter på hatten för dig. Själv tycker jag (och har tyckt i denna debatt tidigare) att tiden borde användas bättre. T.ex. till möten med elever. Eller till egen påläsning och fördjupning. Eller varför inte (lite kontroversiellt men jag skriver det ändå) till mera fritid för att orka bättre.

Du har en stark tilltro till dessa läromedel, men du rynkar på näsan åt de som skapar eget material. Kanske är det så att en del av de författare du stöder just påbörjade sitt läromedelsskapande som kritiker av de läroböcker som ditills stått till buds...

  Naturligtvis finns det läroböcker som täcker ett visst basbehov, men en hel del saknas. Jag rynkar inte på näsan åt de författare som försöker skapa material, men jag tar mig friheten att utveckla egna hjälpmedel. Det är nödvändigt att skapa material för mina klassers behov, för mitt sätt att undervisa - det är en självklar frihet som vi lärare har. Låt mig vända på din fråga - hur skulle det se ut om vi inte utnyttjade vår kreativitet och försökte komplettera de tryckta läromedlen med eget material?

Jag gör faktiskt varken det ena eller det andra. Handlar inte ditt inlägg om missförstånd?

Jag gör detta: är missnöjd med den lärobok jag har fått att använda mig av. Missnöjd med de läroböcker jag har prövat som alternativ. Och rynkat på näsan ganska länge nu samt undrat över hur läroböcker i historia skulle kunna göras bättre. Därav denna debatt.

Ett av förslagen under denna diskussion var att tillverka lärohjälpmedel själv. I varierande omfattning gör vi väl alla detta. Inte kanske direkt läroböcker men diverse stenciler med sammanfattningar, förklaringar, bättre beskrivningar där sådan saknas etc. Där i ligger väl vårt kreativitet och en del av tjusningen med vårt arbete. Jag rynkar inte på näsan åt detta heller.

Men frågan gäller om alla (eller många? eller de som orkar?) ska ge sig ut och börja konstant tillverka sina egna läromedel? Efter att redan en ansenlig mängd med resurser har satsat centralt (från läromedelsförlag, från staten, från kommuner) på detta?

Jag tycker inte det. Och jag tvivlar på att eleverna skulle bli betjänta av detta.

I would like to do this with you but I’m afraid that my student’s wouldn’t cope with it. There must be after all huge difficulties when dealing with schoolbooks written in foreign languages. If you decide on any specific way how to deal with this comparison of foreign school books I shall think it over and ask my students.

Vad menar du med "med de resurser som har centralt satsats på t.ex. läromedelsböckerna". Är det de pengar som av skolan använts för att köpa in läromedlen eller är det de resurser som våra läromedelsförlag står för?

Alltihop. Allt som satsas för att vi ska ha en bra grund att genomföra undervisningen i form av läroböcker och bredvidläsningsböcker och diabilder etc.

Allt detta som vi (ofta?, ibland?) rynkar på näsan åt för att sedan sätta igång med vår egen tillverkning ........

När jag en gång i tiden bestämde mig för läraryrket så var det ett medvetet val. Det var flera saker som lockade, mitt eget intresse för historia, det ständiga mötet med människor och den kreativa sidan; dvs. möjligheten att finna och arbeta med en mängd olika material - från vanliga lärobokstexter till dagens idéer om datorbaserad inlärning. För mig har det aldrig funnits antingen det ena eller det andra. Jag håller med Dalibor om att det är mycket tidsödande att skapa eget material, men samtidigt så är det viktigt.

Jag lyfter på hatten för dig Anders och även för ditt sätt att arbeta.

Men är detta den väg vi andra också ska ta? Är detta " den optimala vägen" att vandra med tanke på de resurser som har centralt satsats på t.ex. läromedelsböckerna? Är det detta sättet vi alla andra ska använda oss av för att få bukt med otillräckliga och illa disponerade läroböcker i ämnet historia?

Sitta på kvällar och helger och tillverka de själva? Tänk efter.

Vi har vid vår skola (Hvitfeldtska Gymnasiet) valt att koncentrera oss på de sista århundradena - en halvering av timantalet kan innebära att vi får göra en ytterligare koncentration - till att behandla det sista århundrandet (med en mycket kort inledande översikt av olika "historiska epoker).

Vi på Fredrika Bremergymnasiet bestämde oss då vi diskuterade kursplanen för en epokgenomgång i historia A. Vi tyckte att ett sammanhängande syn på historia var det viktigaste målet för oss och eleverna efter att ha inhämtat information från kommunens grundskolor.

Vissa grundskolor i vår kommun hade relativt liten undervisning i historia andra hade förlagt större tyngdpunkt där. Vad gör man sedan av det, resonerade vi?

Sedan dess har vi haft fortlöpande debatter kring detta val vi tidigt gjorde utan att kunna enas om ändring. Utan att kunna helhjärtat sluta bakom ett annat arbetssätt, borde man kanske skriva.

Jag tror att gymnasieskolor skulle kunna vinna mycket på ett gediget samarbete med sina kommunala grundskolor. Måste man gå igenom samma historieavsnitt två gånger? En gång på grundskolan och nästa gång på gymnasiet? Vad ska den ena del av den kommunala utbildningen ta hand om och vart ska nästa nivå ta vid.

Det är dessa debatter som kanske kommer att göra den nya 50 poängskursen genomförbar!

Jag inbillar mig att vi inte skulle sitta och skapa så mycket eget material om det fanns goda läroböcker...

Jag tror att den heltäckande historieboken kommer att försvinna. Vi kommer istället att få böcker som kommer fördjupa sig i Historiska Problem.

Jag har en lite mera skeptisk inställning till att alla (eller bara de driftigaste?) ska efter att ha fått en dyr lärobok i klassupplaga omedelbart sätta igång och skapa sin egen ”lärobok”.

Här sitter ju ett pedagogisk kollektiv och skriver på för glatta livet på något som jag som lärare skrynklar näsan över och förkastar. För att i nästa ögonblick sätta igång själv med min egen produktion. Är detta beteende överhuvudtaget vettigt?

Borde inte jag, mannen på fältet använda min tid effektivare? Genom att ta hand om mina elever på ett personligt sätt t.ex.? Ty vad blir skolan bättre av: att jag producerar läromedel p.g.a. att de centrala ansträngningar har misslyckats eller genom att jag lägger min själ i de personliga pedagogiska möten som är så viktiga för elevernas kunskapsinhämtning? Eller tycker någon att vi har tid idag med båda sakerna samtidigt?

Ja, idén med fördjupningsböckerna är inte dum.

I a-kursen lägger jag detta år en tyngdpunkt på ett längdsnitt över demokratins framväxt i Sverige vilket är viktigt inte minst för invandrarelever. Dessutom läser vi efterkrigstidens historia. Palmemordet och Estoniakatastrofen är också historia.

Vilka läroböcker använder du dig av? Vilka andra hjälpmedel hade du till hands?

Det lämpliga avsnittet i ”Alla tiders historia” är inte direkt välskrivet?

Jag har arbetat i min klass med svenska ”moderna” personligheter. Alfred Nobel, Hjalmar Branting, Tage Erlander m.m. och den tid de verkade i. Bara för att komma ifrån avsnittet i läroboken som jag vet få av mina elever tycker om.

Historia A och de flesta läroböcker vi använder är uppbyggda av tidstypiska teman såsom ”hur såg livet under medeltiden ut”, ”vilka förändringar förde renässansen med sig” eller ”upplysningstiden tankar och idéer”. För att åskådliggöra dessa företeelser beskrivs den historiska verkligheten i olika tidstypiska länder. Detta förhållningssätt gör nog inte historia A speciellt internationell samtidigt som det inte skapar tillräckligt utrymme för svensk historia! Det känns som om dessa två olika förhållningssätt trängs med varandra på ett omaka sätt.

De underlättar inte undervisningen. De är inte speciellt pedagogiska. De skapar förvirring och oklarhet.

Och utöver detta ska vi få en femtiopoäng lång kärnkurs för alla på gymnasiet. Som Anders påpekade kommer dagens historia A med detta förslag minska från 90 poäng till 50! Är detta att betrakta som vinst för historia ämnet?

Hur mycket plats ska den svenska historien få i den 50 poäng långa kursen??

Watching the actions of Bush and Blair has convinced me that they have become convinced by this idea that it is easy to use war to obtain some greater good ....... . I suspect they have been partly converted to this view by seeing too many John Wayne type films.

Well if it helps you to analyse the surrounding world in which Bush and Blair are playing their parts in this way so be it.

There are moments when I can’t think otherwise then your digging into the facts behind Bush’s and Blair’s decision in respect of Iraq war and discovering the “John Wayne factor” must be a kind of “understatement” you British are so famous for.

Nevertheless, I do at the same time wonder if you are not in some subtle way trying to offer us, not yet understanding spectators of world scene a key by which we can better interpret behaviour of Adolf Hitler and other warmongers.

Alas, it must be because of watching the movies, stupid!

Far better him than someone who has been brought up on the films of John Wayne.

Are you suggesting or do you know this for sure? Have Bush been brought up in this way?

Your contributions are usually balanced and well composed but your last sentence seems very strange coming from you.

Or have you been carried little bit too far by emotions?

It is surprising that something as shameful as Vietnam War is becoming a great asset in the presidential campaign against Bush!

It is surprising that peacefully minded democrats who probably oppose wars (and who opposed Vietnam War) will vote for Kerry partly because of his greater war experience gained in Vietnam than Bush can show! Isn't it a strange interchange of priorities and preferences ??..

Anyway, will Kerry last?? The latest news about him sounds disturbing.

Hi guys, or are you just only one guy under many alias? I mean Dolly and Clintonite and BunnyThief etc.

This debate about Middle East or Palestine could be divided into two parts. One where the debaters look forwards and try to find a way out, which probably will mean a painful solution for the start. Ulrike is probably very representative for this group of debaters.

The other half of the debate is describing atrocities and talking about a distrust for Palestinians extreme groups. When almost all arguments about this have been said, the documents supporting ones view have been pointed out, the URL addresses where opponents can find "the truth" have been shown I would like to ask a simple question thus returning to the aim of this debate.

Do you have (you guys) any proposal for the solution of this conflict?

I read somewhere that this debate has started. Two of my students have recieved emails about the project. But where can I follow the discussion?

Please?

Pauline

Pauline

I run into the same problem. This is the answer I did obtain from Richard when I investigated where to find the debate:

"It is on the education forum!

You need to log on with your new user name and you will see it."

I hope it will help you in the same way as it eventually helped me.

The Second World War was a brutal and inhuman war in many ways. The European part of this war was probably more inhumanly and cruelly fought at the Eastern front than at the Western front. The behaviour of the Nazis occupants in the conquered territories was unbelievable. The racist policy of The Nazis was being imagination.

From this point of view it was right to use whatever force the opponents have to bring the war to a swift end.

Even by bombing defenceless women, old people and children? By bombing them without any mercy? By bombing them in the way which didn't offer any way of escape? Like bombing of Dresden?

I believe that there is also a humanistic (or more philosophical aspect) when looking at this controversy.

I do believe that no democratic government, no democratic nation should ever behave in the same way as the totalitarian enemy nation is behaving? It's not easy to "draw the line" when you fight a fierce war. But how about the accusation of the enemy for inhumanity when the accuser is using similar methods? Are the arguments trustworthy in that case? Will the democratic nation be trustworthy in the critical views of future historians?

When fighting against the totalitarian regimes one must not land at the same level if one is representing and fighting for human democratic ideas. Simply because this would harm these same ideas irreparably.

From this (mayby idealistic) point of view I do believe that bombing of Dresden was a war crime.

If you recommend us to read "The Haj" why not also "The Exodus" written by the same writer ...... ?

Ulrike you argue in your contributions with dedication and force. But …!!!

If the plight of Palestine and the people who lives there can be identify as the result of

Palestinians despair and also their longing for an independent Palestine which is blocked by Israelis occupation of the same territory than it is perhaps rational to ask for the “wise” and “human” politician who could stop this madness.

It’s also intellectually honest to ask for an independent state of Palestine. In hope that after that the peace shall prevail.

If you on the other hand look at this conflict in a longer perspective, say how was the situation before 1967, before the occupation, you discover with horrifying clarity that the Israelis were already then slain by Arabs in the terrorist acts which do very little differ from today’s hatred. (Just go to archives and look at the pictures of the killed from that time.) At the beginning of fifties over 900 Israelis were slain simply because the Arabs didn’t obey the UN resolution giving Jews the right to live there.

(Just think about all these debaters at this Educational Forum talking so nicely about our obligations to follow the UN´s resolutions when talking for example about the latest Iraq war!)

At that time in the late forties and the beginning of fifties the only support the newly created state of Israel was receiving was from the socialist countries which cleverly thought that this Jewish state with their socialist kibbutz’s must be a good Trojan horse in the area up till then dominated by British. It was with Czech arms the Israelis fought for their lives.

Of course if looking at today’s Intifada for many the situation is simple … and they start the mantra about American imperialism and occupation as a root of the evil and try to convince the others that if only the Palestinians will get their own …………

Dalibor,

I am trying to do something similar to what you have done. I am gathering Spanish web sites dealing with history of aviation.

I wrote my article relatively fast and it was done by midst of January. Then I started rewriting process which gave me better and better content after every new try.

Then I sent the article to my friend who is former officer. He discovered that it was relatively long and kept it for a week. Yesterday he wrote to me that I will get it back from him with corrections tomorrow. If so I will resend it to you for comments.

When the Nazis invaded the Soviet Union there were people who despaired at the unpreparedness of the USSR for this attack, tied explosives to their bodies and threw themselves under the advancing tanks.

Please visit the www-address: http://www.mfa.gov.il/mfa/home.asp

This address will take you to homepage of Israel Ministry of Foreign affairs. There you can click on picture which has following text bellow: “Suicide bombing of buss nr.19 in Jerusalem (Jan 29, 2004)”

If you watch the short film taken after the attack you will se what kind of “tanks” are attacked on the streets of Israel cities.

Is it possible to behave in humane way while dealing with politics? When debating the plight of Israel and Palestinians some of the debaters suggested that this conflict needs human and differently thinking politicians. The politician of Nelson Mandela calibre who it was pointed by one of debaters must be seen as the greatest politician of the last 200 years.

(There had been almost the same high expectation on Robert Mugabe when he replaced Ian Smith in former Rhodesia today Zimbabwe.)

My uncle who was a priest told me often that the greatest men he admired highly were Mahatma Ghandi and Martin Luther King.

Should the nations, should the mankind be best served and governed by profoundly human person or is it just a dream?

Are politics an arena which fosters different unpleasant behaviours which are hard to prevent?

That was before 1967, when this territory was occupied by Israel.

Can you please explain you better? I do not understand what do you mean by your answer …..